Slåtter-Martin och de två plastdöttrarna

^{Sommaren -98 åkte jag, min flickvän (Jeanne), Patricia och mina två plastdöttrar (Sara och Jessica) upp till Stockholm på en liten semester. Vi bodde då hos Jeannes svågers föräldrar, det blev mycket där. Vi stannade några dagar i Stockholm för några dagar för att senare åka ut till deras hus i Roslagen. Huset ligger en bra bit ut i skogen och där finns inga grannar på någon kilometer. Huset ligger utmed en grusväg och på de andra sidorna så ligger där ängar och åkrar. Om man skall ge sig på en jämförelse så likna det lite grand de husen och omgivningarna som man kan se i "Barnen från buller byn". En liten bit från huset så ligger där ett övergivet hus, detta hus kommer jag tillbaka till. Om ni kommer ihåg så var denna sommar väldigt varm och vacker, i alla fall där vi var. Under dessa dagar i Roslagen hade vi det underbart. I huset finns ingen toalett så när man skall uträtta sina behov så var det bara till att knalla ut till ute dasset eller runt knuten. Om vi nu skall komma in på Slåtter-Martin så var det så här att under några dagar så hade mina två plastdöttrar varit väldigt kaxiga och nonchalanta. De gick och pratade att de inte var rädda för något att skräckfilmer inte skrämde dem. Ändå vågade de inte gå ut på utedasset på kvällen innan de skulle lägga sig. I alla fall så tänkte jag ge dem en liten läxa. Det är nu det övergivna huset kommer in i bilden. Jag kallade på Sara och Jessica och frågade dem om de inte ville följa med till det övergivna huset. De började nu efter ett par dagar där ute bli trötta på att ligga och sola så det var inga problem att få med dem. När vi närmade oss huset så berättade jag en historia för dem som jag hittade på efter hand som vi närmade oss.}

 ^{– I huset bodde Slåtter-Martin och hans fru. Både hans fru och han själv var mycket omtyckta i socknen då de alltid ställde upp för de som hade det svårare än vad de själva hade. En dag så var det så att Slåtter-Martins fru var spårlöst försvunnen. Martin själv var förkrossad och sade till Länsman att han hade varit ute på åker för att plöja upp sina åkrar. När han sedan kom hem på kvällen så var hon borta. Hela socknen sörjde och Martin hade ett sorgeår. Efter något år började ett rykte att gå i socknen. Ryktet bestod av att folk nu började tro att Martin hade mördat sin fru och gömt liket. Efter ett tag var ryktet så starkt att länsman bestämde sig för att undersöka det. Länsman tog med sig några personer och begav sig upp till Slåtter-Martin. De sökte genom hela huset och omgivningarna utan att finna något misstänkt. Martin själv förnekade ryktet och sade att han inte hade med försvinnandet att göra. När länsman och hans folk skulle gå därifrån så snubblade en av männen på mattan som låg under köksbordet. Mattan veks upp och blottade en stor fläck som gömdes under mattan. Männen lyfte bort bordet och mattan för att undersöka fläcken. Slåtter-Martin sade att det var en fläck som hade uppkommit när frun spillde ut en spann med blod när de hade slaktat en gris för några år sedan. Eftersom länsman inte kunde bevisa något så fick de lämna stället och låta Martin gå fri från anklagelserna. Än idag så tror man att det var Slåtter-Martin som mördade sin fru och gömde henne. Sägnen säger att än idag så kan man hör fruns klagande inifrån huset om man lyssnar noga.}

     ^{Detta var den historia som Sara och Jessica fick höra. Jag visade dem huset och vi tittade in genom köksfönstret och tittade på den fläck som var på köksgolvet. Hela tiden så gick Sara och Jessica och sade att de inte trodde på mig och att de inte trodde på spöken. Lika kaxiga som vanligt alltså. När vi sedan skulle börja gå tillbaks till de andra så gick jag någon meter bakom de två. Efter bara en liten bit, när vi passerade Slåtter-Martins uthus, så skrek jag bakom dem BBBUUUUHHHHÄÄÄ!!!!. Skriket som dessa två döttrar utstötte hördes troligen ända ner till närmaste granne. Sara och Jessica började sedan att gråta hejdlöst, för att sedan springa tillbaks till huset. . Det tog ett tag innan de lugnade ner sig och då berättade de för sin mamma hur dum jag var och att de inte alls hade blivit speciellt rädda. Vi gick senare och lade oss och det var med en blandning av glädje och lite dåligt samvete för att de blev så rädda som jag tänkte på dagen. När jag sedan gick upp på morgonen så hittade jag de två döttrarna liggande på golvet utanför våran dörr. När jag frågade dem varför de låg där så var förklaringen den att där hade sprungit en jättestor råtta över golvet där de sov. Jag frågade sedan Stig (ägaren av huset) om han hade råttor i huset. Han svarade med att under hela hans livstid så hade han aldrig sett en råtta eller spår av råttor i och vid huset. På sin höjd så hade han sett några små skogsmöss som irrat sig in i köket. När jag sedan berättade detta för Sara och Jessica så var svaret självklart. De svor på att det hade varit en jättestor råtta där och att det inte alls berodde på något annat. Visst, visst och ute blommar edelweissen på garagetaket. Tack för mig för den här gånge och på återseende.}